Sparkande är en grundläggande mushingteknik där föraren assisterar hundspannet genom att skjuta släden framåt med en fot medan den andra foten står kvar på en med för balans. Det liknar att åka sparkcykel — mushern växlar ben för att generera ytterligare framåtdrivande kraft och minskar arbetsbelastningen på hundarna.
Denna teknik används vanligast på plana sträckor, svaga uppförsbackar och långsamma delar av spåret där hundarna kan behöva extra hjälp. I draghundsracing kan sparkande göra en meningsfull skillnad i den totala hastigheten, särskilt i sprinttävlingar där marginalerna är små. Det anses vara dålig stil — och i vissa tävlingar ett regelbrott — att åka på släden utan att hjälpa till på sträckor där sparkande är möjligt.
God sparkteknik kräver balans och koordination. Mushern måste sparka jämnt utan att gunga släden från sida till sida, vilket skulle skapa motstånd och slösa energi. I branta uppförsbackar kan mushers gå från sparkande till att helt springa bakom släden och skjuta på handtaget medan båda fötterna är av medarna. Att vara lätt på släden och hjälpa hundarna när det är möjligt är ett kännetecken för en erfaren och omtänksam musher.